Syres attack mot Miljömagasinet och MoD | Vad Syre inte skriver i sin artikel –  säger vad den egentligen handlar om

Igår publicerade Syre en mycket kritisk artikel om Miljömagasinets nya styrelse där jag numera ingår, utan att nämna att Syres ägare Lennart Fernström under många år varit en av de största ägarna i Miljömagasinet (Syre har nu lagt till denna information som en fotnot). Miljömagasinet har hamnat i ekonomisk kris, utan att Lennart eller Syre gjort något för tidningen. Har man väntat på att tidningen ska dö och hoppas på att aktierna ska skänkas till Lennart? Det var så Lennart fick sina nuvarande aktier. Något som hur som helst inte är aktuellt tack vare att den nya styrelsen är beredda att kämpa för tidningens överlevnad.

Syres artikel är ett bra exempel på varför fler nyanserade medier behövs. Medier som står utanför etablissemanget och har annat än sitt egenintresse högst upp på prio-listan. Förr i tiden var “kommunist” det fulaste man kunde vara, när nu vänstern är en del av makten och etablissemanget så är “anti-vaxxer” och “högerextrem” etiketter som kastas på alla möjliga som försöker bredda åsiktskorridoren. Är man intresserad av vem jag är och vad jag grundar mina åsikter på går det bra att läsa mer här och innan mitt engagemang i MoD här.

Miljömagasinets största ägare, grundare och chefredaktör Peter Eller har länge velat köpa Lennarts aktier och ha en dialog om tidningens framtid, något som Lennart inte varit intresserad av. Att säga upp personal har nu tyvärr blivit helt nödvändigt på grund av det nya ekonomiska läget men det är inte ett beslut jag har makt att fatta själv. Att det nu finns ett par personer kvar som ändå kan fortsätta ge ut tidningen är mer än vad jag hade vågat hoppas på och trodde var möjligt. Det glädjer mig att dessa personer är kvar. Kritiken mot mitt förslag om ersättning för arbete för Miljömagasinet byggde på att Miljömagasinet skulle spara pengar genom att flytta till mitt kontor. Detta skulle kunna frigöra en summa som jag skulle kunna arvoderas med för att utföra mitt arbete. Och självklart är det ett mål att alla som arbetar ska ha betalt. Dock är det vanligt att personer som tar på sig ett ansvar arvoderas.

Besluten om Miljömagasinets fortsatta överlevnad ligger i många engagerade personers händer som jag känner stort förtroende för, och som vill tidningens bästa. Liksom jag själv, som har varit en prenumerant i många år. Mitt engagemang i Miljömagasinets överlevnad och utveckling är genuint och jag brinner för några av vår tids ödesfrågor:

Miljöfrågan är större än klimatet. Omställningsrörelsen behöver få samma status som teknikutveckling.

Fred istället för vapen till krig. Det brukade vara fredsrörelsens mantra.

Lokalt och nationellt demokratiskt självbestämmande istället för globalt elitstyre genom överstatliga privat finansierade och styrda organisationer. Det brukade vara vänsterns mantra.

Öppen debatt om den pågående covidvaccinskandalen och en granskning av de medier, makthavare och myndigheter som vilselett om de så kallade covidvaccinens säkerhet och effektivitet. Vi vet nu att det är en form av cellulär genterapi som gett och fortfarande ger exceptionellt många allvarliga biverkningar.

Yttrandefrihet, öppen debatt, att lyssna på båda sidor. Det brukade vara något som förekom, idag råder den alltmer aggressiva censuren och förtalet mot oss som tänker eller tycker utanför rådande narrativ. Och det är inte möjligt att ha en nyanserad debatt i de etablerade medierna när det gäller pågående krig, eller hoten mot demokratin och yttrandefriheten.

Miljömagasinet startades av samma personer som startade Miljöpartiet och lokala föreningar äger fortfarande aktier. Ursprungstidningen hette “Atombulletinen” och säger en del om den tiden. Idag hoppas jag att tidningen ska bli en del av den växande demokrati-och människorättsrörelsen, där det parti jag är ordförande för och har tagit initiativ till, MoD (Mänskliga rättigheter och Demokrati) ingår, vi är nu är Sveriges näst snabbast växande parti sedan start.

Mitt mål för Miljömagasinet är framförallt att tidningen ska stå för

• att belysa och lyfta dagens miljörörelse
• att fler människor sluter upp i kampen för fred
• att tidningen blir en plattform för en öppen debatt gällande covidvaccinens många allvarliga bieffekter
• att tidningen försvarar yttrandefriheten och vågar kritisera makten från olika håll och perspektiv
• att tidningen blir ett forum och för en diskussion om världens utveckling mot en mer global totalitär ordning som kontrolleras av icke folkvalda.

Hur Miljömagasinet ska kunna bli detta forum finns olika vägar för. Den roll jag har tagit är att komma med olika förslag på hur Miljömagasinet kan överleva den kris tidningen har. En kris som uppstått på grund av ett uteblivet presstöd (på grund av ändrade regler), och förmodligen delvis på grund av det bristande ägaransvar som Lennart Fernström uppvisat genom att varken engagera sig, eller låta Miljömagasinet gå sin egen väg.

Miljömagasinet kom ut med sitt första nummer 1981, det var samma år som jag föddes, och jag kommer kämpa för dess överlevnad så länge jag kan och får förtroende att göra det.

Nästa nummer av Miljömagasinet går till tryck på torsdag.  Är du snabb kan du hinna teckna en prenumeration och få ditt första nummer redan till nästa vecka för att läsa mer i Sveriges första gröna alternativ i svensk press. Då ökar du även möjligheterna att få läsa mer om det som jag och många med mig idag saknar i svensk press. Prenumeration tecknar du här: https://www.miljomagasinet.se/

Andreas Sidkvist, styrelseledamot Miljömagasinet, 30 april 2023