Vad händer med ett samhälle när rädsla används för att få människor att acceptera inskränkningar i sin frihet? Det var en av huvudfrågorna när MoDs vice partiledare och medgrundare Andreas Sidkvist höll talet ”Vi är inte rädda” under Northern Light Convention, Truth in Politics, i Tyresö den 17 maj 2026.
I talet riktade Sidkvist kritik mot Sveriges säkerhetspolitik, den växande krigsindustrin, mediernas roll och utvecklingen mot ökad digital kontroll. Samtidigt målade han upp en vision om ett samhälle där fred, demokrati och mänskliga rättigheter åter sätts i centrum.
När krig prioriteras framför välfärd
En central del av talet handlade om hur politiska prioriteringar påverkar människors vardag.
Sidkvist lyfte fram Sveriges omfattande militära och ekonomiska stöd till Ukraina och ställde frågan hur samhället skulle kunna se ut om en större del av resurserna i stället satsades på äldreomsorg, sjukvård och ekonomisk trygghet.
Han kritiserade också hur försvarsindustrins ekonomiska framgångar presenteras som positiva nyheter samtidigt som krig orsakar enormt mänskligt lidande.
När krig blir lönsamt finns alltid risken att ekonomiska intressen börjar stå i vägen för fred.
Enligt Sidkvist behöver Sverige åter göra fred och diplomati till centrala politiska prioriteringar.
Sverige behöver en självständig fredspolitik
Sveriges medlemskap i Nato och försvarssamarbetsavtalet DCA med USA var andra viktiga frågor i talet.
Sidkvist menade att Sverige genom sitt tidigare militära alliansfria förhållningssätt hade större möjligheter att agera självständigt och bidra till internationell diplomati och nedrustning.
Han argumenterade för att Nato-medlemskapet och DCA-avtalet riskerar att minska Sveriges utrikespolitiska handlingsfrihet.
MoD vill därför att Sverige lämnar Nato, säger upp DCA-avtalet och återtar en självständig utrikes- och säkerhetspolitik med fredliga relationer och diplomati som grund.
Verklig säkerhet byggs inte genom ständig eskalation. Den byggs genom fredliga relationer och starka samhällen.
Lärdomarna från pandemin och varför MoD bildades
Sidkvist återvände också till coronapandemin och de konflikter kring grundläggande fri- och rättigheter som bidrog till att MoD bildades i december 2021.
Han beskrev hur vaccinpass, social press och begränsningar av människors möjligheter att delta i samhällslivet väckte frågor om individens självbestämmande och statens makt.
MoD grundades av människor med olika politisk och yrkesmässig bakgrund, däribland läkare, jurister, tidigare politiker och engagerade medborgare. Gemensamt var uppfattningen att det behövdes en starkare politisk röst för mänskliga rättigheter, demokrati och fred.
Din kropp ska inte vara statens egendom.
Sidkvist betonade att dessa principer fortfarande är lika viktiga, även om pandemins restriktioner har upphört.
Mediernas ansvar och rätten att ifrågasätta makten
I talet kritiserade Sidkvist också hur medier rapporterar om politiska rörelser och människor som ifrågasätter etablerade beslut.
Som exempel tog han upp SVT rapportering om en demonstration mot DCA-avtalet, där en forskare från Totalförsvarets forskningsinstitut beskrev arrangörer av sådana demonstrationer som personer som vill avveckla eller omkullkasta demokratin.
Sidkvist menade att detta illustrerar risken med att misstänkliggöra människor som använder sina demokratiska rättigheter för att protestera mot politiska beslut.
Han efterlyste en journalistik som granskar makten, ger utrymme för olika perspektiv och värnar det öppna demokratiska samtalet.
Digital kontroll och rätten till privatliv
En annan fråga var den snabba digitaliseringen av samhället.
Sidkvist varnade för riskerna med ett alltmer kontantlöst samhälle, ökat beroende av digital identifiering och tekniska system som gör det möjligt att kartlägga människors ekonomiska transaktioner och vardagsliv.
Han betonade vikten av att bevara möjligheten att betala kontant och skydda människors personliga integritet.
Vi accepterar inte ett samhälle där din frihet kräver ett digitalt kvitto.
För MoD är rätten till privatliv och möjligheten att leva utan omfattande övervakning grundläggande frihetsfrågor.
En annan framtid är möjlig
Mot slutet av talet beskrev Sidkvist en alternativ framtidsvision genom berättelsen om Anita, en 78-årig kvinna som arbetat hela livet men nu oroar sig för sina räkningar och en äldreomsorg som inte har tillräckligt med tid.
Han föreställde sig ett Sverige där äldreomsorgen fungerar bättre, där barn växer upp med framtidstro och där fredlig konfliktlösning åter är en självklar del av politiken.
Ett land där människor kan betala kontant, där medier granskar makten och där demokratiska rättigheter inte betraktas som hinder för säkerheten.
Budskapet var att samhällsutvecklingen inte är förutbestämd. Den formas av politiska beslut och av människor som engagerar sig för förändring.
Vi låter inte rädslan styra oss
Talet avslutades med en uppmaning till människor att våga stå upp för sina övertygelser, ställa kritiska frågor och försvara demokratiska fri- och rättigheter.
Historien förändras inte när makten plötsligt får samvete. Historien förändras när vanliga människor slutar vara rädda för att säga vad de egentligen tänker.
Sidkvist betonade att mod inte handlar om att sakna rädsla, utan om att våga agera även när det är svårt.
Vi vägrar vara tysta. Vi vägrar vara lydiga. Vi vägrar vara splittrade. Vi låter inte rädslan styra oss. Och det är just därför vi heter MoD.
Se hela talet med Andreas Sidkvist från Northern Light Convention den 17 maj 2026:
Läs hela Andreas Sidkvists tal här
Vi lever i en tid där rädsla används för att göra människor tysta, lydiga och splittrade.
Därför krävs det mod att säga ifrån.
När jag ser ut över världen idag ser jag inte bara krig.
Jag ser ett system som skakar i sina grundvalar.
Ett system där miljarderna rullar till vapen medan människor knappt har råd att betala sina räkningar. Där rädsla säljs som trygghet. Där gränsen mellan journalistik, propaganda och opinionsbildning allt oftare suddas ut. Där ekonomiska intressen gömmer sig bakom stora ord om demokrati och säkerhet.
Och jag tror att allt fler människor känner det.
De känner att någonting inte längre stämmer.
Sverige har skickat 128 miljarder kronor i militärt och ekonomiskt stöd kopplat till kriget i Ukraina.
128 miljarder.
Tänk om ens en del av de pengarna istället gått till äldreomsorgen. Till sjukvården. Till människor som arbetat hela sina liv och nu möts av stressad hemtjänst, vårdköer och ensamhet. Till barnfamiljer som vänder på varje krona för att få månaden att gå ihop.
Hur länge ska krig prioriteras före vårt eget samhälle?
Samtidigt som människor får höra att resurserna inte räcker ser vi hur krigsindustrin firar rekordår. Saab-aktien rusar på börsen. Investerare applåderar. Krigsindustrins orderböcker fylls snabbare än någonsin.
På börsen ser det ut som framgång.
Men ute i verkligheten mäts framgången i splittrade familjer, söndertrasade kroppar och unga människor som aldrig kommer hem igen.
Det är inte en ekonomisk utveckling att vara stolt över.
Det är krigsekonomi.
Och när krig blir lönsamt finns alltid risken att ekonomiska intressen börjar stå i vägen för fred.
Vi ser det i Iran. I sanktioner som drabbar vanliga människor. I stormakter som talar om andra länder som områden att dominera.
Den koloniala logiken har bara fått modernare kostym.
Och vanliga människor får nästan alltid betala priset när stormakter flyttar sina spelpjäser över världen.
Det är därför röster för fred behövs mer än någonsin idag.
Och i detta läge valde Sverige att gå med i NATO.
Sverige höll sig i över 200 år utanför militära allianser. Inte av naivitet, utan av övertygelse.
Alliansfriheten gav Sverige en särskild trovärdighet. Vi kunde tala med olika sidor och vara en röst för diplomati och nedrustning.
NATO är inte en fredsorganisation.
Det är en militärallians.
Och ju tätare Sverige binds till stormakters militära strategier, desto mer av vår självständighet riskerar vi att förlora.
DCA-avtalet ger utländsk militär särskilda rättigheter på svensk mark som svenska medborgare själva saknar.
Därför säger MoD tydligt:
Sverige ska lämna NATO. Sverige ska säga upp DCA-avtalet. Sverige ska återta rätten att föra sin egen utrikespolitik.
Verklig säkerhet byggs inte genom ständig eskalation. Den byggs genom fredliga relationer och starka samhällen.
Under covidåren testades något större än bara ett vaccin.
Det testades hur snabbt grundläggande rättigheter kunde begränsas. Hur snabbt människor kunde delas upp i ansvariga och oansvariga. Hur snabbt kritiska röster kunde stängas ute från det offentliga samtalet.
Samtidigt skedde enorma kapitalförflyttningar. Småföretag gick under medan läkemedels- och teknikjättar blev rikare än någonsin.
Julen 2021 uppmanade Sveriges statsminister Magdalena Andersson vaccinerade svenskar att inte krama sina ovaccinerade anhöriga.
Inte av kärlek. Inte av omsorg. Utan för att de inte hade gjort som staten ville.
Det var för många av oss den stund då något brast.
MoD grundades av läkare, en advokat, avhoppade politiker från fem olika partier och vanliga bekymrade medborgare. Människor med olika bakgrund och olika övertygelser, men med en gemensam insikt:
Att inget parti i riksdagen längre på allvar stod upp för våra mänskliga rättigheter, vår demokrati eller freden.
Vi sade nej till covidpassen. Nej till segregation. Nej till tvång och social utpressning.
För oss är principen enkel:
Din kropp ska inte vara statens egendom.
Vi har stått upp tidigare. Och vi gör det fortfarande.
När vi demonstrerade mot DCA-avtalet visade SVT vår affisch i bild. Direkt efteråt fick en forskare från Totalförsvarets forskningsinstitut förklara att vi som arrangerar sådana demonstrationer vill, med hennes egna ord, ”avveckla eller omkullkasta demokratin”.
Vi. Som grundade ett parti för mänskliga rättigheter och demokrati.
Det är inte journalistik.
Det är en varningssignal.
Och även om covidpassen är borta fortsätter utvecklingen mot ett allt mer kontrollerat samhälle.
Det kontantlösa samhället accelererar. Digital identifiering normaliseras. Våra liv flyttas in i system som kan övervakas och kontrolleras.
Friheten försvinner sällan över en natt. Den försvinner steg för steg, ofta i säkerhetens namn.
Till slut vaknar människor upp i ett samhälle där våra köp, rörelser och digitala liv kan kartläggas i detalj.
Rätten till kontanter är en frihetsfråga. Rätten till privatliv är en frihetsfråga.
Vi accepterar inte ett samhälle där din frihet kräver ett digitalt kvitto.
Jag tror inte att människor innerst inne vill leva i ett samhälle byggt på rädsla.
Jag tror att människor längtar efter något annat.
Efter sanning. Efter gemenskap. Efter fred. Efter frihet.
Vi tror på fred som politisk strategi, inte som slagord.
Vi tror på folkstyre. Att makten ska utgå från folket och inte från lobbyister och överstatliga strukturer långt bort från människors vardag.
Det är inte extrema idéer.
Det är grundläggande demokratiska principer.
Föreställ er Anita.
Hon är 78 år. Har arbetat hela livet. Tagit hand om andra.
Idag oroar hon sig för elräkningen medan hemtjänsten inte har tid att stanna. Samtidigt säger våra politiker att 128 miljarder till krig är nödvändigt.
Och föreställ er hennes barnbarn. Tolv år gammal. Som växer upp och lär sig tidigt att världen är farlig och att man ska vara rädd.
Det ska inte vara så.
Om tio år, om vi väljer en annan väg, ser det annorlunda ut.
Anita har tid med sin hemtjänst. Inte för att pengarna plötsligt dök upp, utan för att vi började prioritera vårt eget samhälle igen.
Hennes barnbarn växer upp i ett land där fred åter blivit något man faktiskt bygger politik kring. Ett land som har lärt sig att diplomati inte är svaghet.
Det är verklig säkerhet.
Ett land där du fortfarande kan betala kontant. Där ingen myndighet kan stänga av din digitala identitet. Där medier granskar makten istället för att bli en del av den.
Det är inte en utopi.
Det är ett val.
Ett politiskt val.
Historien förändras inte när makten plötsligt får samvete.
Historien förändras när vanliga människor slutar vara rädda för att säga vad de egentligen tänker.
Det kräver mod att stå upp när det kostar. Mod att ställa frågor när andra säger att allt redan är avgjort. Mod att försvara friheten innan den redan gått förlorad.
Vi vägrar vara tysta. Vi vägrar vara lydiga. Vi vägrar vara splittrade.
Vi låter inte rädslan styra oss.
Och det är just därför vi heter MoD.
Tack.
Kommentera gärna!