I snart fyra år har Sverige matats med en bild av kriget i Ukraina som reduceras till ett moraliskt drama: en irrationell rysk diktator angriper ett oskyldigt grannland, medan NATO och EU enbart reagerar. Men i denna berättelse saknas ett avgörande perspektiv – den historiska och geopolitiska bakgrunden. Utan den blir det omöjligt att förstå varför kriget bröt ut och varför det fortsätter.
Det är därför rimligt att ställa frågan: varför får svenska folket inte ta del av en fullständig, saklig och historiskt informerad analys av Europas farligaste konflikt?
En ensidig berättelse dominerar medierna
I svensk nyhetsrapportering upprepas frasen ”Rysslands fullskaliga invasion” nästan rituellt, som ett känslomässigt påslag snarare än en analytisk beskrivning. Samtidigt granskas sällan Ukrainas, EU:s eller USA:s roll i konfliktens upptrappning. Resultatet blir en berättelse som saknar både proportioner och djup.
Det är anmärkningsvärt hur lite utrymme som ges åt de faktorer som amerikanska professorer, tidigare diplomater och flera västliga ledare i efterhand pekat ut som centrala för att förstå kriget. I Sverige presenteras en konflikt som ”började 24 februari 2022”, trots att historien är betydligt längre och mer komplex.
Den bortglömda bakgrunden
Fakta som är självklara i internationell forskning men nästan osynliga i svensk press inkluderar:
• löftena till Gorbatjov 1990–91 om att NATO inte skulle expandera österut
• USA:s militära samarbete med Ukraina från 1993 och framåt
• NATO-beslutet i Bukarest 2008 om att Ukraina ”ska bli medlem”
• den väststödda Majdanrevolutionen 2014 där USA:s vice utrikesminister Victoria Nuland öppet diskuterade regeringsbildningen
• Minskavtalen 2015, som av Merkel och Porosjenko i efterhand beskrivits som ett sätt att ”köpa tid” för ukrainsk upprustning
• de avbrutna fredssamtalen våren 2022, som medlare från Israel, Turkiet och Tyskland hävdar stoppades efter västligt tryck
Dessa fakta är inte kontroversiella globalt – bara i Sverige.
Säkerhetsintressen, inte imperialism
Det mest centrala – och det mest ignorerade – är att Rysslands huvudkrav i över 20 år varit att Ukraina inte ska bli NATO-medlem. Detta har upprepats konsekvent i diplomati, dokument och offentliga uttalanden. Kravet handlar om säkerhetsintressen, inte om ett mål att erövra Centraleuropa.
Trots detta har svenska medier byggt ett narrativ där Ryssland sägs vilja inta hela Ukraina, därefter Baltikum, Polen och till sist ”stå vid Sveriges gräns”. Detta saknar stöd i rysk militärdoktrin, akademisk forskning och i internationella bedömares analyser. Det är en skräckbild som ersätter historisk och geopolitisk förståelse.
Trumps fredsplan visar hur skevt Sverige informeras
Ett aktuellt exempel är Trumps 28-punktsplan, som Al Jazeera rapporterat om. Oavsett vad man anser om planen bygger den på samma tre grundelement som Ryssland drivit i 20 år:
• ett neutralt Ukraina utanför NATO
• beaktande av ryska säkerhetsintressen
• territoriella frågor som avgörs genom förhandling
Att dessa frågor nu diskuteras direkt mellan USA och Ryssland – utan EU och ofta utan Ukraina – är i sig en dramatisk förändring av Europas säkerhetspolitiska landskap. Men detta faktum nämns knappast alls i Sverige, eftersom det inte passar in i den invanda berättelsen om kriget.
När NATO:s roll inte får nämnas försvinner förståelsen
Konflikten handlar i hög grad om maktbalans, strategiska intressen och stormaktsrivalitet. Trots detta nämns NATO:s roll nästan aldrig på ett analytiskt sätt i Sverige. I stället skildras kriget som ett moraliskt drama där komplexa säkerhetsfrågor reduceras till personliga karaktärsbedömningar av Putin.
Men konflikter löses inte genom moraliserande. De löses genom att man förstår alla parters motiv.
Ett informationsklimat som begränsar debatten
Myndigheten för psykologiskt försvar samarbetar nära NATO och har som uttalad uppgift att stärka Ukrainas psykologiska motståndskraft. Det är ett politiskt uppdrag – inte ett neutralt. I kombination med en mediebild som filtrerar bort centrala fakta blir resultatet ett informationsklimat där kritisk analys nästan försvinner.
Europa riskerar att gå in i ett krig utan att förstå varför
Nu när USA minskat sitt engagemang har Europa tagit över stafettpinnen, ofta med retoriken att ”Putin måste besegras”. Men så länge man vägrar analysera konfliktens rötter blir det också omöjligt att förstå hur den kan avslutas. Det är en farlig utveckling.
Frågan som få vågar ställa
När man betraktar konfliktens utveckling blir en fråga ofrånkomlig:
Varför är det stormakterna USA och Ryssland – och inte Europas egna ledare – som i praktiken förhandlar om fredsvillkoren i Europas största konflikt sedan andra världskriget?
Hur har EU reducerats till att reagera på beslut som tas i Washington och Moskva?
Svaret är enkelt: detta har från dag ett varit ett ombudskrig. Ukraina har burit förlusterna, men stormakterna har finansierat och format kriget. Då är det också stormakterna som förhandlar om freden.
Därför behövs en moralfri, historiskt grundad journalistik
Svenska folket förtjänar mer än förenklade narrativ och skräckbilder. Vi behöver en journalistik som redovisar alla relevanta perspektiv – även när de utmanar västliga ståndpunkter. Först då kan Europa fatta beslut som faktiskt leder mot fred och minskar risken för fortsatt eskalation.
Andreas Sidkvist,
Styrelseledamot i MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati, Stockholm
Mats Olsson
MoD-medlem med fokus på freds- och säkerhetspolitik, Uppsala
Fotomontaget: Nya Dagbladet. Foto: Mil.gov.ua/CC BY 4.0
Olika varianter av debattartikeln har hittills publicerats här
”Efterlyses: En seriös och balanserad rapportering om kriget i Ukraina”, Sydöstran, 29 november 2025
”Viktigt med en balanserad rapportering om kriget i Ukraina”, Nya Dagbladet, 29 november 2025
”Efterlyses: En seriös och balanserad rapportering om kriget i Ukraina”, Samtiden, 30 november 2025
Källunderlag – länkar till centrala uppgifter i debattartikeln
Nedan följer öppna och verifierbara källor som berör kärnpunkterna i artikeln om Ukrainakonfliktens historiska bakgrund, diplomati, NATO-frågan och tidiga fredsförhandlingar.
1. NATO-löften till Gorbatjov (”not one inch eastward”)
National Security Archive – genomgång av avhemligade dokument
https://nsarchive.gwu.edu/briefing-book/russia-programs/2017-12-12/nato-expansion-what-gorbachev-heard-western-leaders-early
Alternativ spegelkälla:
https://www.other-news.info/nato-expansion-what-gorbachev-heard/
2. USA:s långvariga policy och militärt samarbete med Ukraina
Akademisk översikt (2019): US Policy Towards Ukraine (1991–2013)
https://www.researchgate.net/publication/340710525_US_Policy_Towards_Ukraine_1991-2013_Between_Restraint_and_Overall_Support
Via DOAJ:
https://doaj.org/article/d812e8833d944a1ca3c82de7a86d9806
3. NATO-beslutet i Bukarest 2008 (punkt 23 – ”Ukraine and Georgia will become members of NATO”)
NATO – officiell deklaration
https://www.nato.int/cps/en/natolive/official_texts_8443.htm
4. Victoria Nuland–Geoffrey Pyatt-läckan (”Fuck the EU”)
The Guardian – rapportering och verifiering av läckan
https://www.theguardian.com/world/2014/feb/06/us-ukraine-russia-eu-victoria-nuland
Backup (Atlantic Council):
https://www.atlanticcouncil.org/blogs/natosource/us-diplomat-apologizes-for-profane-remarks-on-eu/
5. Minskavtalen som ”köpa tid” för Ukraina (Merkel, Hollande)
Reuters om Merkels uttalanden:
https://www.reuters.com/world/putin-russia-may-have-make-ukraine-deal-one-day-partners-cheated-past-2022-12-09/
Kyiv Independent intervju med Hollande:
https://kyivindependent.com/hollande-there-will-only-be-a-way-out-of-the-conflict-when-russia-fails-on-the-ground/Espreso/Global – Hollande om Minsk:
https://global.espreso.tv/minsk-agreements-gave-ukraine-time-to-strengthen-army-and-destroyed-putins-plans-in-2022-francois-hollande
6. Vittnesmål om stoppade fredssamtal våren 2022 (Israel, Turkiet m.fl.)
CGTN – sammanfattning av Naftali Bennetts vittnesmål:
https://news.cgtn.com/news/2023-02-06/Israeli-ex-PM-says-the-West-interrupted-Russia-Ukraine-peace-talks-1hcUB6GDDXO/index.html
Times of Israel – detaljer ur intervjun:
https://www.timesofisrael.com/liveblog_entry/in-self-published-interview-former-pm-bennett-says-putin-assured-him-he-wouldnt-kill-zelensky/
7. Putins München-tal om NATO:s expansion (2007)
Officiell transkription (Kreml):
http://en.kremlin.ru/events/president/transcripts/24034
8. Trumps 28-punkts fredsplan (Al Jazeera, november 2025)
Full genomgång:
https://www.aljazeera.com/news/2025/11/21/trumps-28-point-ukraine-plan-in-full-what-it-means-could-it-work
Här finns två kortare versioner av debattartikeln
A: ca 3400 tecken: Efterlyses: Saklig och balanserad rapportering om kriget i Ukraina
I snart fyra år har svenska medier beskrivit kriget i Ukraina som ett enkelt drama: en irrationell Putin som vill erövra Europa, och ett oskyldigt Ukraina som försvarar demokratin. Men den som sätter sig in i konfliktens historia ser snabbt att den bilden är ofullständig – och delvis felaktig.
Historien börjar inte den 24 februari 2022
Löftena till Gorbatjov om att NATO inte skulle expandera österut, USA:s militära samarbete med Ukraina sedan 1990-talet, NATO-beslutet 2008 att Ukraina ”ska bli medlem” och den väststödda Majdanrevolutionen 2014 är centrala delar av bakgrunden. Likaså Minskavtalen 2015, som Merkel och Porosjenko senare medgav mest var ett sätt att köpa tid för att rusta Ukraina militärt.
Dessa fakta nämns nästan aldrig i svensk press.
Rysslands huvudkrav har varit detsamma i 20 år
Det viktigaste perspektivet saknas helt: att Rysslands huvudkrav sedan 2007 varit att Ukraina ska förbli militärt neutralt och inte ansluta sig till NATO. Detta handlar om ryska säkerhetsintressen – inte om ambitionen att inta Polen, Baltikum eller Sverige. Detta är välkänt bland seriösa statsvetare, även västliga, men har filtrerats bort i Sverige.
I stället har medier byggt upp ett skräcknarrativ där Ryssland sägs vilja lägga hela Europa under sig. Det finns inget stöd för detta i rysk doktrin eller geopolitisk analys. Det fördunklar förståelsen av vad som krävs för fred.
Trumps fredsplan visar vad som egentligen står på spel
Trumps 28-punktsplan, rapporterad av bland andra Al Jazeera, bygger i sin kärna på exakt samma krav som Ryssland drivit i två decennier: att Ukraina ska stå utanför NATO, att ryska säkerhetsintressen ska beaktas och att territoriella frågor ska lösas genom förhandling.
Att detta nu diskuteras direkt mellan USA och Ryssland – utan EU och till stor del utan Ukraina – är en viktig pusselbit för att förstå konfliktens natur. Men det nämns knappt i svenska medier.
Ett informationsklimat som döljer mer än det förklarar
Myndigheten för psykologiskt försvar samarbetar med NATO och ska stärka Ukrainas psykologiska motståndskraft. Det är ett politiskt uppdrag. När myndigheten och medier samtidigt filtrerar bort centrala sakuppgifter och ersätter dem med moraliserande budskap blir det svårare för allmänheten att förstå vad kriget egentligen handlar om – och hur det kan avslutas.
Vem förhandlar om fred – och varför inte Europa?
Därför bör vi ställa frågan som nästan helt lyser med sin frånvaro i svensk offentlighet:
Varför är det stormakterna USA och Ryssland – och inte Europas egna ledare – som nu i praktiken förhandlar om fredsvillkoren i Europas största konflikt sedan andra världskriget?
Svaret är enkelt: detta har från dag ett varit ett ombudskrig. Ukraina har burit de mänskliga förlusterna, men stormakterna har stått för finansiering, vapen och de strategiska ramarna. Då är det också de som avgör fredens villkor.
Därför behövs balanserad journalistik
Svenska folket förtjänar mer än skräcknarrativ och förenklade sagor. Vi behöver journalistik som redogör för alla parters motiv – även när det utmanar vår världsbild. Först då kan Sverige och Europa fatta beslut som faktiskt leder mot fred och bort från fortsatt eskalation.
Andreas Sidkvist,
Styrelseledamot i MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati, Stockholm
Mats Olsson
MoD-medlem med fokus på freds- och säkerhetspolitik, Uppsala
B: ca 4400 tecken
Efterlyses: En mer balanserad rapportering om kriget i Ukraina
I snart fyra år har Sverige matats med en förenklad bild av kriget i Ukraina: en irrationell rysk diktator angriper ett oskyldigt grannland, NATO och EU reagerar och resten är självklart. Men den bild som dominerar svensk offentlighet saknar det viktigaste – den historiska och geopolitiska bakgrunden. Utan den blir det omöjligt att förstå varför kriget bröt ut och varför det fortsätter.
En ensidig berättelse dominerar medierna
I svenska nyheter upprepas frasen ”Rysslands fullskaliga invasion” nästan mekaniskt. Samtidigt nämns sällan att diplomater, forskare och tidigare statsledare i både USA och Europa beskrivit konflikten som ett resultat av tre decennier av geopolitisk friktion. Moraliska förklaringar har ersatt analys, och centrala fakta har fallit bort.
Den bortglömda historien
Följande faktorer är nästan osynliga i svensk rapportering:
- löftena 1990–91 om att NATO inte skulle expandera österut
- USA:s militära samarbete med Ukraina sedan 1990-talet
- NATO:s beslut 2008 att Ukraina ”ska bli medlem”
- västs roll under Majdanrevolutionen 2014
- att Minskavtalen främst användes för att vinna tid för upprustning
- att flera medlare vittnat om att fredssamtalen 2022 stoppades efter västligt tryck
Internationellt är dessa uppgifter okontroversiella. I Sverige är de okända.
Rysslands huvudkrav – helt bortfiltrerat
Det mest grundläggande perspektivet nämns knappt alls: att Rysslands huvudkrav i över 20 år varit att Ukraina inte ska gå med i NATO. Skälet är säkerhetspolitiskt, inte imperialistiskt. Detta är väldokumenterat i förhandlingsförslag och officiella uttalanden.
Svenska medier har i stället byggt upp ett narrativ där Rysslands mål skulle vara att erövra land efter land och där ”Europa står på tur”. Det finns inget stöd för detta i rysk doktrin eller hos seriösa statsvetare. Det är en skräckbild som ersätter analys och försvårar förståelsen av vad en realistisk fredsuppgörelse kan innebära.
Trumps fredsplan visar hur skev debatten blivit
När delar av Trumps 28-punktsplan offentliggjordes av bland andra Al Jazeera blev detta tydligt. Planen bygger i sin kärna på samma krav som Ryssland drivit sedan 2000-talets början: ett neutralt Ukraina utanför NATO, säkerhetsgarantier för båda parter och förhandlingar om omtvistade områden.
Att dessa frågor nu diskuteras direkt mellan USA och Ryssland – utan EU och ofta utan Ukraina – borde vara centralt i svensk rapportering. Men eftersom det inte passar in i den etablerade medieberättelsen nämns det nästan inte alls.
När NATO:s roll utelämnas försvinner förståelsen
Konflikten handlar i hög grad om säkerhetsintressen och maktbalans. Ändå behandlas NATO:s roll i stort sett som tabu. Genom att framställa kriget som en moralisk duell mellan ”ond” och ”god” förhindras en diskussion om politik, strategi och diplomati – det som faktiskt avgör krig och fred.
Ett informationsklimat som försvagar demokratin
Myndigheten för psykologiskt försvar samarbetar nära NATO och ska stärka Ukrainas psykologiska motståndskraft. Det är ett politiskt uppdrag. När medier samtidigt filtrerar bort centrala sakuppgifter ersätts analys med känslor, och allmänheten ges en bild där komplexitet framställs som illojalitet.
Frågan som nästan aldrig ställs
I detta läge är en fråga helt avgörande:
Varför är det USA och Ryssland – och inte Europas egna ledare – som i praktiken förhandlar om fredsvillkoren i Europas största konflikt sedan andra världskriget?
Hur kunde EU hamna vid sidlinjen, reducerat till att reagera på beslut tagna i Washington och Moskva?
Svaret är enkelt: detta har från första dagen varit ett ombudskrig. Ukraina har burit förlusterna, men stormakterna har satt ramarna och finansierat konflikten. Då är det också stormakterna som förhandlar om freden.
Vi behöver en journalistik som vågar mer
Svenska folket förtjänar mer än förenklade sagor och skräcknarrativ. Vi behöver medier som redovisar alla relevanta faktorer – även när de utmanar västliga perspektiv. Utan en sådan rapportering riskerar Europa att dras djupare in i en konflikt vars verkliga orsaker inte ens diskuteras.
Först när vi vågar beskriva kriget som det är kan vi tala om fred.
Andreas Sidkvist,
Styrelseledamot i MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati, Stockholm
Mats Olsson
MoD-medlem med fokus på freds- och säkerhetspolitik, Uppsala
