“De måste ha en fiende, annars går allt i konkurs!”
Tal vid 🏳️ Fredsmanifestationen vid Mynttorget i Stockholm den 23 februari 2024 #VitFlagg
Agneta Norberg talar om hur krigsindustrin och media ständigt skapar en hotbild mot Ryssland för att motivera ökade militärutgifter. Hon berättar om sitt engagemang i fredsrörelsen, hur kvinnor för fred reste till Sovjetunionen för att samtala med “fienden”, och hur deras initiativ tystades ner av svenska medier. Hon kritiserar den återkommande krigshetsen och påpekar att utan en fiende skulle vapenindustrin kollapsa. Trots att makten hoppas att fredsaktivister ska tystna, fortsätter hon att avslöja den stora lögnen bakom krigspropagandan.
Hetsen mot ryssen – en livslång lögn | Hela Agneta Norbergs tal som hölls den 23 februari 2025
Hör ni mig?
– Ja!
Nej! Det är det du må! Niet! Arroschio! Nasafatie! Ivastokie! Da!
Det där ropade vi när vi gick genom Leningrads gator 1982. Då var det försvarspolitiska, det militärindustriella komplexet på hugget igen.
“Det måste bli ett krig mot Sovjetunionen igen, annars får vi inga pengar.”
Och sen gällde det ju att hela tiden hetsa mot ryssen, mot ryssen, mot ryssen.
Men vi var några kvinnor för fred som sa: Vi vill gå till Leningrad och Moskva och Minsk och prata med dem.
Varför kan vi inte prata med ryssen? Tyckte vi.
Expressen blev galen. Aftonbladet gick i taket. Dagens Nyheter förteg allt, och Sveriges Radio likaså.
Alla förbannade dessa jävla kärringar som inte lyssnade på makten och vem de hade pekat ut.
Som den store fienden som gjorde att de skulle få ännu mer pengar för att tillverka stora… tja, vad som helst i krigsmaterial.
Stora slagskepp, hangarfartyg, ubåtar, pansarvagnar. Lockheed Martin, Boeing, General Dynamics, Ratheon… och glöm inte Saab.
De måste ha en fiende, annars går allt åt helvete!
För det höll ju på att gå åt skogen när muren föll.
Ja, vad skulle vi ta oss till då? Så hetsen mot ryssen, hetsen mot ryssen…
Min mamma sa när jag var liten:
“Du är en riktig russjänta!”
Eller också sa hon: “Du är en riktig turk!”
Det var liksom dem stora fienderna.
Men ryssen har alltid haft speciell roll traditionellt för försvarsmakten, som jag sa för en stund sen.
Massmedia måste ju ha någonting att skriva om.
Det går inte annars.
Så där står vi nu. Igen och igen och igen.
Och de hoppas väl innerst inne att de här kärringarna kunde dö ut nån gång.
Men vi är ganska seglivade, måste jag säga.
Några av oss i alla fall!
Så vi fortsätter och fortsätter att peka på den stora, stora, massiva lögnen som all media ägnar sig åt.
Annars skulle inte det här gå.
Nu har de tagit ungdomarna.
Men det var ungdomarna som väckte mig under Vietnamkriget!
De ringde på dörren. De var artiga.
De bugade sig och sa:
“Fru Norberg, skulle fru Norberg vilja vara snäll och köpa Vietnambulletinen?”
Ja, tänkte jag.
Jag var ju på den tiden en oklanderlig hustru.
Och en person i den lilla staden Lycksele. Jag kunde ju liksom inte bara bära mig åt hur som helst.
Så jag satt mig ner med den där.
Och så läste jag tidningen.
Och här är jag.
Tack!
