Följande debattartikel har skickats ut till ett hundratal svenska medier och en handfull av dem har publicerat den. Dela och sprid gärna!
Svenska partier låtsas ofta stå långt ifrån varandra, men när det verkligen gäller drar de åt samma håll: mot ökad överstatlighet, mer NATO och en politik som allt oftare formas utanför Sveriges gränser, det menar Andreas Sidkvist och Sophia Keivanlo, företrädade för partiet MOD.
Partiet MoD – Mänskliga Rättigheter och Demokrati – vill förändra detta. Vi vill återföra makten till folket och se ett Sverige där viktiga beslut inte längre styrs från Bryssel eller Washington. Men vägen dit är kantad av hinder: ekonomisk diskriminering, medieskugga och politiska aktörer som säger rätt saker men aldrig hotar systemets kärna.
Vi ser hur svenska politiker bråkar på sociala medier, men i praktiken köper de samma idé: att Sverige inte ska vara helt självbestämmande. Till och med i vardagliga frågor – som om du ska få elda med ved i stugan eller köra EPA-traktor – krävs ofta godkännande från EU. Det vi röstade för 1994 var frihandel och rörelsefrihet – inte att vår nationella beslutanderätt skulle urholkas.
Missnöjet växer.
Många väljare känner att deras röst inte spelar någon roll. Den odemokratiska spärren på fyra procent gör att människor röstar taktiskt i stället för med hjärtat. Man röstar på det minst dåliga alternativet, i hopp om att undvika ”pest” – även om det innebär att man får ”kolera”. Resultatet är att verkligt progressiva rörelser hålls tillbaka.
Och detta mönster går igen i hela Europa.
I Rumänien vann den EU-skeptiska kandidaten Călin Georgescu första rundan i presidentvalet – men förbjöds sedan att kandidera vidare. I Frankrike riskerar Marine Le Pen att uteslutas från framtida val. I Tyskland vill man stämpla AfD som ”extremistiskt”, trots starkt folkligt stöd.
Ett annat exempel är Sahra Wagenknechts nya parti i Tyskland – ett EU- och globaliseringskritiskt vänsteralternativ med konservativa värderingar i sociala frågor. Partiet, som tar tydlig ställning mot krigspolitiken och NATO:s inflytande, fick 12–16 procent i flera östtyska delstater och landade strax under spärren med 4,97 % i valet till förbundsdagen. Det starka stödet visar att systemkritik inte följer den gamla höger–vänsterskalan – och att fler väljare söker alternativ som sätter fred, självbestämmande och folkets vilja i centrum.
Gemensamt för dessa fall är att det inte är extremism som stoppas – utan motstånd mot överstatlighet. Samtidigt tillåts en ny typ av regimtrogna populister växa – som när sig på folkligt missnöje, men inte rör kärnfrågor som NATO, EU eller den ekonomiska maktkoncentrationen. Det är bröd och skådespel.
Frågan är: kommer väljarna fortsätta låta sig luras?
Inför riksdagsvalet 2026 står Sverige inför ett avgörande val. Ska vi fortsätta rösta på åtta nyanser av samma EU-lojala politik, eller våga rösta för verklig förändring?
Vi i MoD är redo att samarbeta med alla partier – från höger till vänster – som vill återföra makten till Sveriges befolkning. Det handlar inte längre om höger eller vänster. Det handlar om demokrati. På riktigt.
Andreas Sidkvist, ordförande
Sophia Keivanlo, vice ordförande
MoD – Mänskliga Rättigheter och Demokrati
Publiceringar av debattartikeln
- https://www.lindelof.nu/systemet-ar-riggat-men-valjarna-kan-bryta-monstret-2026/
- https://foretagande.se/systemet-ar-riggat-men-det-finns-en-vag-framat
- https://svenskamorgonbladet.se/2025/05/21/partiet-mod-systemet-ar-riggat-men-valjarna-kan-bryta-monstret-2026/
- https://newsvoice.se/2025/05/systemet-ar-riggat-valet-2026/
- https://bulletin.nu/debatt-systemet-ar-riggat-men-valjarna-kan-bryta-monstret
- https://samnytt.se/systemet-ar-riggat-for-status-quo-men-valjarna-kan-bryta-monstret-2026
Bravo!