Vad handlar egentligen USA:s återkommande interventioner i oljeproducerande länder om? Är det demokrati, säkerhet och mänskliga rättigheter, eller finns det ett djupare ekonomiskt system som försvaras med politiska och militära medel?
I texten nedan diskuteras petrodollarns roll i USA:s globala maktställning och varför länder som försöker handla olja utanför dollarsystemet gång på gång hamnar i konflikt med Washington. Venezuela lyfts fram som ett aktuellt exempel i ett historiskt mönster som sträcker sig över flera decennier.
Texten nedan bygger på en artikel av Claudio Resta, filosof och samhällsdebattör född i Genua 1958. Resta beskriver sig själv som en interdisciplinär tänkare med bakgrund i filosofi, ekonomi, historia och naturvetenskap, präglad av en uppväxt där idédebatt och kritiskt tänkande stod i centrum.
Den svenska versionen är en redaktionell bearbetning och sammanfattning av hans resonemang, anpassad för MoDs publik. Analysen speglar författarens perspektiv och slutsatser och delas i syfte att bidra till bredare förståelse av geopolitik, ekonomi och maktstrukturer bortom förenklade förklaringsmodeller.
Originalartikeln finns länkad längst ned på sidan.
Den verkliga orsaken till att USA angriper Venezuela går tillbaka till ett avtal som Henry Kissinger slöt med Saudiarabien 1974. Det här handlar i grunden inte om droger, terrorism eller demokrati.
Det handlar om den amerikanska dollarns överlevnad.
Petrodollarn, grunden för USA:s makt
Hela USA:s globala ekonomiska dominans har i cirka 50 år vilat på ett system som kallas petrodollarn.
År 1974 ingick USA och Saudiarabien ett avtal:
- All olja som säljs internationellt ska prissättas i amerikanska dollar.
- I gengäld ger USA militärt skydd till Saudiarabien.
Konsekvensen blev att alla länder i världen måste ha dollar för att kunna köpa olja.
Det skapade en konstant och konstgjord efterfrågan på dollarn.
Detta gör att USA kan:
- Trycka pengar i enorm skala
- Finansiera militär, underskott och välfärd
- Leva över sina tillgångar på ett sätt inget annat land kan
Petrodollarn är viktigare för USA:s makt än hangarfartyg och militärbaser.
Venezuela som hot
Venezuela sitter på 303 miljarder fat bevisade oljereserver, störst i världen.
Mer än Saudiarabien.
Cirka 20 procent av världens totala oljereserver.
Det avgörande är inte mängden olja, utan hur den säljs.
Venezuela började:
- Sälja olja i kinesiska yuan istället för dollar
- Acceptera euro, rubel och andra valutor
- Öppet säga att man ville “frigöra sig från dollarn”
- Bygga betalningssystem med Kina som helt kringgår SWIFT
- Ansöka om medlemskap i BRICS
Med dessa oljereserver hade Venezuela kunnat bidra till avdollarisering i årtionden.
Mönstret: utmana dollarn, bli störtad
Det finns ett tydligt historiskt mönster:
- 2000: Saddam Hussein meddelar att Irak ska sälja olja i euro 2003: Irak invaderas, Saddam dödas, oljan prissätts åter i dollar
- 2009: Muammar Gaddafi föreslår en guldbaserad afrikansk valuta för oljehandel Läcka från Hillary Clintons e-post visar att detta var ett huvudskäl till interventionen 2011: NATO bombar Libyen, Gaddafi mördas, projektet dör
Nu: Maduro
- Mycket större oljereserver än både Irak och Libyen
- Samarbetar med Kina, Ryssland och Iran
- Bygger system utanför dollarns kontroll
Slutsats:
Utmana petrodollarn och du får regimskifte. Varje gång.
USA säger det nu öppet
Stephen Miller, tidigare rådgivare för USA:s inrikes säkerhet, sa nyligen rakt ut:
“Amerikanskt arbete och uppfinningsrikedom skapade Venezuelas oljeindustri. Dess expropriering var den största stölden av amerikansk rikedom i historien.”
Budskapet är tydligt:
USA menar att Venezuelas olja tillhör dem, eftersom amerikanska bolag var med och utvecklade industrin för 100 år sedan.
Med den logiken är all nationalisering i världshistorien stöld.
Det djupare problemet: systemet krackelerar
Petrodollarn är redan på väg att förlora sitt grepp:
- Ryssland säljer olja i rubel och yuan
- Iran har handlat utanför dollarn i åratal
- Saudiarabien diskuterar yuanhandel öppet
- Kina har byggt CIPS, ett alternativ till SWIFT
- BRICS utvecklar egna betalningssystem
- mBridge gör det möjligt för centralbanker att handla direkt i lokala valutor
Om Venezuela, med världens största oljereserver, fullt ut ansluts till detta system, skulle det snabba på dollarns fall dramatiskt.
Därför är detta inte om:
- Droger. Venezuela står för mindre än 1 procent av USA:s kokain.
- Terrorism. Det finns inga bevis för att Maduro driver någon terrororganisation.
- Demokrati. USA stödjer Saudiarabien, som saknar val helt.
Detta handlar om att försvara ett 50 år gammalt system som gör att USA kan leva på världens arbete.
Risken med detta agerande
Ryssland, Kina och Iran kallar detta redan för väpnad aggression.
Kina är Venezuelas största oljekund och förlorar miljarder.
BRICS-länder ser vad som händer när ett land handlar utanför dollarn.
Budskapet till världen är:
“Utmana dollarn och vi bombar er.”
Men ironiskt nog kan detta få motsatt effekt.
Fler länder inser att enda skyddet är att lämna dollarn snabbare, tillsammans.
När en valuta måste upprätthållas med militärt våld, då är den redan i kris.
Venezuela är kanske inte början.
Det kan vara det desperata slutet.
Dela inlägget i sociala medier:
Läs originalartikeln här:
