MoDs partiledare Andreas Sidkvist har tagit initiativ till ett svenskt fredsupprop som kräver ett stopp på fortsatta vapenleveranser till kriget i Ukraina och istället uppmanar regeringen att som EU:s ordförandeland omgående ta initiativ till fredsförhandlingar.
Det tyska uppropet Manifest för fred som är inspirationskällan till fredsuppropet.se har samlat över 745 000 namnunderskrifter och för ett par veckor sedan arrangerades en fredsmanifestation i Berlin som lockade över 50 000 tyskar. Om det finns lika många fredsvänner i Sverige bör vi kunna få ihop 90 000 svenskar som vill skriva under den svenska varianten av Fredsuppropet.
Läs hela uppropet här nedan och skriv under det på www.fredsuppropet.se.
Fredsuppropet | För fredssamtal istället för mer vapen till kriget i Ukraina
Detta är den svenska versionen av det tyska uppropet som samlat över 900 000 underskrifter
Det har nu gått över ett år sedan kriget i Ukraina startade på bred front. Över 200 000 soldater och 50 000 civila har hittills dödats. Nästan 14 miljoner människor har tvingats fly från sina hem. Drygt 8 miljoner ukrainare har lämnat landet och drygt 6 miljoner är på flykt inom landet. Nio av tio på flykt är kvinnor och barn.
Kvinnor har våldtagits, barn har skrämts, ett helt folk har traumatiserats. Om striderna fortsätter så kommer Ukraina snart att vara ett avfolkat, ödelagt land. Och många människor runt om i Europa är också rädda för en upptrappning av kriget. De fruktar för sina egna och sina barns framtid.
Den ukrainska befolkningen som brutalt attackerats av Ryssland behöver vår solidaritet. Men vad är solidaritet i detta läge? Hur länge kommer det att slåss och dödas på slagfältet i Ukraina? Och nu, ett år senare, vad är egentligen målet med detta krig?
President Zelenskyj gör ingen hemlighet av sitt mål. Efter de utlovade stridsvagnarna kräver han nu också stridsflygplan, långdistansmissiler och krigsfartyg – för att besegra Ryssland totalt? Sverige har hittills aviserat om elva militära stödpaket till Ukraina där värdet på de tio första uppgår till 10,6 miljarder kronor. Vi har gått från att skicka hjälmar till att nu skicka våra mest avancerade stridsvagnar. Vad är nästa steg? Marktrupper?
För några veckor sedan avslöjade den flerfaldigt prisbelönade journalisten Seymour Hersh i ett globalt uppmärksammat reportage att USA med stöd av Norge är ansvariga för sprängningen av gasledningarna på Östersjöns botten. Samtidigt har DN rapporterat att även svenska marinens krigsfartyg var på plats vid samtliga positioner där Nord Stream inom något dygn sedan exploderade. Vad är Sveriges roll i detta egentligen och vem har godkänt vår eventuella inblandning i denna krigsförklaring i så fall?
Man kan befara att Putin kommer att inleda en maximal motattack om Krim attackeras. Kommer vi då obönhörligen att glida mot världskrig och kärnvapenkrig? Det skulle inte vara det första stora kriget som började så här. Men det kan vara det sista.
Med stöd av västvärlden kan Ukraina vinna individuella strider. Men landet kan inte vinna ett krig mot världens största kärnvapenmakt. Det säger den högsta militären i USA, general Mark Milley. Han talar om ett dödläge där ingendera sidan kan vinna militärt och kriget bara kan avslutas vid förhandlingsbordet. Varför inte nu då? Omedelbart!
Att förhandla betyder inte att ge upp. Att förhandla innebär att kompromissa på båda sidor. Med syftet att förhindra hundratusentals fler dödsfall och mer förödelse. Så tänker vi och över 700 000 tyskar och det är antagligen även vad hälften av den svenska befolkningen tycker. Det är dags att lyssna på oss!
Vi uppmanar regeringen att omedelbart stoppa alla vapenleveranser som endast förlänger kriget och lidandet. Sverige behöver nu som EU:s ordförandeland ta täten i en allians för vapenvila och fredsförhandlingar i samarbete med övriga europeiska fredsvänner. För varje förlorad dag kostar upp till 1 000 fler människoliv – och för oss närmare ett 3:e världskrig.
50 000 tyskar demonstrerade i Berlin den 28 februari 2023 för fredsamtal istället för fler vapen till kriget i Ukraina.
Tror du också mer på fredssamtal än fler vapen till kriget i Ukraina?
Gör som över 6 000 svenskar skriv under uppropet här: www.fredsuppropet.se.
URL:en till uppropet är inte säker. utgånget certifikat. Safari varnar om osäker webbplats som kan ’stjäla dina uppgifter’.
MoD har gemensamma åsikter med fler nya eller små partier, vad gäller t.ex. fred och frihet från vaccinpass. Jag välkomnar därför ett öppet samtal live via DigiDemo om bred valsamverkan.
Hela MoD-styrelsen är varmt välkommen! Efter samtalet får vem som helst, inklusive era medlemmar, komma in och ställa frågor till oss ledare/politiker.
Vi använder den öppna fria plattformen Jitsi Meet och livesänder på https://odysee.com/@DigiDemo
Välkomna med ert förslag på tid och andra eventuella önskemål!
Anledningen till detta hemska som beskrivs ovan (antal dödade och människor på flykt) är Ryssland som invaderade Ukraina. Det snabbaste sättet att stoppa kriget är inte att sluta skicka vapen. Det är att Ryssland, en diktatur som invaderat ett självständigt land, drar sig tillbaka.
Du frågar vad Zelenskyjs mål är. Han vill försvara sitt land till varje pris. Vad är Putins mål? Han vill ta över Ukraina och förvandla det till en del av sin diktatur. Dödandet av civila i Ukraina lär snarare öka. Är detta solidaritet tycker ni?
Att ni vill få slut på kriget genom att sluta skicka vapen innebär att Ryssland kommer vinna kriget, ta över Ukraina och dess befolkning och göra det till en del av diktaturen Ryssland igen. Men det kanske är det ni vill? Det verkar ju uppenbarligen som det.
MoD:s inställning luktar en hel del naivitet á la Chamberlain 1938. Svenska folket är nog klokare än så.
Kriget i Ukraina är inte unikt i sin logik. Som i många andra konflikter grundar det sig på ekonomiska intressen och kampen om kontroll över resurser och strategiska positioner. Landets litium, mineraler, olja, gas och bördiga jordbruksmarker gör det till en central punkt i global geopolitik. För Ryssland handlar konflikten om att säkra dessa resurser och skydda en historiskt nära granne. För USA och västländer handlar det om att säkra inflytande, partnerskap och ekonomiska fördelar – inte bara i Ukraina, utan som en del av ett långvarigt mönster av global dominans.
USA och Ryssland har under decennier varit motpoler, men det är viktigt att se konflikten som en fortsättning på samma dynamik som har format världen sedan kalla kriget. USA har historiskt använt militär, diplomati och ekonomiska verktyg för att skydda och utvidga sina intressen. Genom att stödja politiska aktörer, påverka handelsavtal och säkerställa att multinationella företag får fördelar har man upprätthållit en tyst imperialism. Detta är inte riktat enbart mot Ryssland, utan återkommer i Afrika, Mellanöstern, Latinamerika och Asien – där ekonomiska intressen ofta går före humanitära. Samtidigt har USA:s position på den globala ekonomiska scenen försvagats: dollarn har tappat mark, och BRICS-länderna etablerar nya handelsavtal och arbetar mot gemensam valuta med helt andra metoder.
Ekonomiska drivkrafter är centrala. Multinationella företag inom energi, teknologi och jordbruk gynnas oproportionerligt av investeringar och återuppbyggnadsprojekt, medan majoriteten av befolkningen ofta står kvar i fattigdom. Humanitära argument används som legitimationsskäl, men är sällan styrande. Detta är tydligt i Ukraina: resurser, strategiska hamnar och politiska allianser prioriteras framför att direkt förbättra människors livsvillkor.
Samtidigt kan Rysslands agerande inte reduceras till aggression. Landet har ett 1997-avtal om Svarta havets flotta i Sevastopol, och befolkningen i östra Ukraina är i stor majoritet rysktalande och har länge upplevt språk- och kulturförtryck. Ur Moskvas perspektiv finns därför både säkerhets- och humanitära argument, även om metoderna är kontroversiella.
Ukraina‑kriget visar att konflikter i grunden ofta bygger på kampen om resurser och makt, där stormakter agerar utifrån egna incitament. Historien upprepar sig: USA har historiskt agerat för att maximera inflytande och rikedom, medan Ryssland agerar för att skydda sina intressen. Konflikten i Ukraina är därför både en produkt av historiska maktstrider och ett exempel på hur ekonomiska intressen fortsätter att forma krig, oavsett ideologi eller retorik.