Veronica Schmidt
Jag vände mig om, och lämnade lekplatsen. Pojken i de smutsiga lekbyxorna stod kvar vid gungan, alldeles röd i ansiktet, och lipade åt mig. Det var slutlekt för min del. Jag förstod att det inte gick att prata med honom, och att ge honom otrevliga namn hade aldrig varit min grej.
Många år senare insåg jag att det är ofta så vi människor gör när vi har slut på argument. Där hjärnan tar slut, där tar skällsorden vid. Det är ju förstås också ett sätt att få slut på en diskussion. Attack sägs vara det bästa försvaret.
När jag ser tillbaka på mitt liv så inser jag att jag har fått otaliga etiketter av andra medvandrare. Både snälla och mindre tilltalande. Jag blev stämplad som hippie, bohem, trädkramare, grön mupp, och på senare tid även foliehatt. Fenometet är detsamma som när vi var sju år. När argumenten tar slut så tar vi till något nedlåtande, något som får oss att känna oss intellektuellt och moraliskt överlägsna.
Det bet inte på mig när jag var sju, och det biter inte på mig ett halft sekel senare heller. Jag lämnar sandlådan 😉 Allra helst eftersom jag faktiskt lärt mig att det inte säger ett dugg om mig, bara om den som förminskar mig.
Jag vet att vi alla har olika åsikter, erfarenheter, liv, preferenser. Men jag kan nu önska!
Jag önskar att vi alla vore så öppensinnade att vi kunde föra ett samtal utan att döma.
Jag önskar att vi kunde lyssna på varandra, och tänka efter. Eller fråga.
Jag önskar att vi kunde se inåt och fråga oss själva: var kommer mitt behov av att arrogant nedsätta en annan människa ifrån?
Tänk – så mycket vi skulle kunna lära oss av varandra! Vi hade inte behövt att vara eniga, bara respektfulla gentemot varandras åsikter.
Som den foliehatt jag är (just nu i alla fall 😉) så ser jag återigen tecken på saker jag redan varit med om i en totalitär regim.
”Sånt händer inte i Sverige!” säger många jag försöker samtala med.
Alltså – really?! Hur så? Finns den någon universell kraft som kan förhindra det, och som jag är omedveten om?
Jag är övertygad om att vi kan stå upp för oss själva, och våra kommande generationer, utan att kalla varandra allt möjligt otrevligt mellan himmel och jord.
Men för all del, jag kan ha fel 😊
Tack Veronica… bästa Syster 😉
Stark igenkänningsfaktor… bra att du finns med!