Estonia – Konspirationsteorier eller sanningen? 30 år av mörkläggning och förnekelse – Lars Ångström

Nu vill jag överlämna ordet till Lars Ångström från E-gruppen och Fokus Estonia. Varsågod.

“Ers majestäter, herr talman, herr statsminister, ambassadörer, anhöriga och överlevande. Den internationellt starkt kritiserade utredningen av Estonia-katastrofen, JAIC, som varken klargjorde sjunkförloppet eller fastställde något ansvar för katastrofen, samt den mycket bristfälliga hanteringen efteråt, är naturligtvis besvärande för en demokratisk rättsstat. Ännu mer besvärande är de uppgifter som från olika håll avfärdats som konspirationsteorier, men som senare visat sig vara helt korrekta.

Till exempel uppgifterna om att det fraktades militärt material på Estonia. Detta avfärdades som konspirationsteorier och haverikommissionen JAIC nämnde det inte med ett enda ord. Men efter tio år visade det sig att försvarsmakten utnyttjade det civila passagerarfartyget Estonia för militära transporter. Och vips, så blev konspirationsteorin obestridlig fakta.

Eller uppgifterna om att det måste finnas ett hål i Estonias styrbordssida för att kunna förklara det snabba sjunkförloppet. Teorin om hål avfärdades som konspirationsteorier – ända tills en journalist 2019 filmade ett stort hål i Estonias styrbordssida, precis på den plats där skeppstekniska experter på 90-talet förutsåg att det måste finnas ett hål. Och vips, så blev konspirationsteorin obestridlig fakta.

Eller uppgifterna om att det förekommit undervattensverksamhet invid Estonia dagarna efter förlisningen. Detta har avfärdats som konspirationsteorier och försvarsmakten har i ett svar till justitiekanslern uppgett att man inte medverkat till eller känner till några dykningar vid Estonia mellan 28 september och 2 oktober 1994. Häromdagen fick vi genom tidigare hemligstämplade handlingar bekräftat att svenska ubåtar både lokaliserade Estonias vrak och uppehöll sig där, bland annat den 2 oktober. Så försvarsmaktens svar till JK var uppenbarligen felaktigt, och vips, konspirationsteorin visade sig vara obestridlig fakta.

Ett fjärde exempel är när den privata utredningsgruppen Independent Fact Group hävdade att Estonia inte var sjövärdig, tvärtom vad haveriutredningen JAIC slagit fast. Gruppen hävdade att protokollet från besiktningen timmarna innan avfärd, och som publicerades av haverikommissionen, var förfalskat. Påståendet avfärdades som konspirationsteorier, men Statens kriminaltekniska laboratorium bekräftade att haveriutredningens publicerade dokument var manipulerade. Och nu, efter 30 år, har Statens haverikommission slagit fast att Estonia inte var sjövärdig. Och vips, så förvandlades konspirationsteorin till obestridlig fakta.

Frågan idag är vilka fler teorier som kanske avfärdas som konspirationsteorier men som egentligen är beskrivningar av vad som faktiskt hänt.

Två obesvarade frågor sticker ut. För det första berättade överlevande från däck 1 under bildäcket i polisförhör 1994 om två kraftiga stötar och ett våldsamt metallskrapande längs fartygssidan. Att exceptionellt många passagerare överlevde från däck 1 – trots sämst förutsättningar av alla att ta sig upp sju våningar i fartyget – berodde på att de var de första att höra smällar och skrapljud. De var också de första som såg vatten strömma in på golvet innan den stora slagsidan och förstod att Estonia var läck och att de svävade i livsfara. Frågan om vad som orsakade smällarna och skrapljudet längs styrbordssidan, samt vatteninträngningen innan slagsidan uppstod, besvarades aldrig av haveriutredningen. Men idag vet vi att alldeles utanför dessa hytter finns två stora hål och en 22 meter lång intryckningsskada.

Den andra frågan är om det fanns en militärlast ombord på Estonia också under själva förlisningsnatten. Trots att statsministern i Sveriges riksdag lovade att detta skulle utredas, så gjordes det aldrig. Det enda som utreddes var om försvarsmakten och FMV ansvarat för något. Men många indicier och även vittnesmål pekade dock på att det fanns en militärlast ombord också under förlisningsnatten. Om så var fallet så är fortfarande den avgörande frågan om det finns något samband mellan lasten, förlisningsorsaken och därefter alla konstigheter och förnekanden som följde.

I USA finns tre dokument i National Archives om Estonia. Märk väl att det här är en civil färjeolycka i en annan världsdel där inga amerikaner omkom. Men dessa dokument om Estonia är hemligstämplade i 50 år med hänvisning till att röjandet av innehållet skulle hota USA:s nationella säkerhet. I Sverige finns också dokument om Estonia, bland annat på FRA. Dokumenten är hemligstämplade i 95 år då röjandet av dess innehåll sägs kunna hota Sveriges nationella säkerhet. Och märk väl, återigen, det här handlar om en civil färjeolycka. Det är för mycket som skaver.

I veckan skrev bland annat den andra generationens anhöriga en undrande debattartikel med krav på en ny oberoende utredning. Den andra generationen, familjerna, glömmer aldrig. En förutsättningslös utredning av Estonias förlisning där tillgång ges till hemligstämplade dokument i Sverige och möjlighet att höra personer under edsansvar är fortfarande ett aktuellt krav. Det är något vi är skyldiga alla dem som omkom för 30 år sedan. På så vis kan vi skilja konspirationsteorier från relevant ifrågasättande. På så vis kan förtroendet för berörda myndigheter återskapas. Och först då skapas förutsättningarna för att kunna lägga traumat efter denna Sveriges och Europas största katastrof bakom oss.”

Tack! (Applåder)